Dream Router: en drömrouter till budgetpris

I takt med att jag skaffat allt fler “Kinaprodukter” i form av fläktar och annat från exempelvis Xiaomi eller robotdammsugare från Roborock så har jag då och då funderat på vad de där enheterna skickar hem för information till Kina egentligen. Att blockera dem från Internet förtar ju en del av funktionen - de ska ju styras från en app eller via någon form av automation (exempelvis Apples Home-applikation via Homebridge) och då krävs en Internetkoppling för att det ska fungera.

Samtidigt började min gamla Unifi-accesspunkt få problem med både räckvidd och stabilitet. Den har trots allt 6-7 år på nacken och det är inte superunderligt om den börjat bli trött. Ett växande intresse för Wifi 6-standarden började också infinna sig varför jag gjorde vad jag gör när för många små problem resulterar i en och samma lösning: jag tänkte kasta pengar på problemet.

Kinaprodukternas snokande kunde givetvis lösas genom att jag satte upp ett separat VLAN och ett separat WIFI-nätverk för detta, och min annars utmärkta switch från Mikrotik kan säkert hantera VLAN men det är inte med någon form av briljans, om man säger så. Eftersom min accesspunkt ändå var på upphällningen så var det bara en sak att göra: shoppa.

Som den oerhört ekonomiske person jag är så gick jakten till Prisjakt och jag sökte helt sonika på “wifi 6” för att se vad jag fick upp för resultat. TP-Link, Asus och andra routrar dök givetvis upp och de var inte bara förvånansvärt dyra utan de känns också lite… kladdiga. Jag vet inte varför men mitt test med TP-Link:s “Deco” för 1,5 år sedan gav knappast mersmak av olika anledningar.

Då såg jag att Unifi-routern Dream Router hade börjat komma ned i pris ordentligt. Inte så konstigt det heller, å andra sidan, med tanke på att den har drygt två år på nacken. Den har på sätt och vis ’ersatts’ av Dream Machine från samma bolag vilken erbjuder betydligt bättre prestanda (vi kommer till det senare) än vad Dream Router kan erbjuda.

Men men - i övrigt klickade Dream Router i alla boxar och jag slog till, som man brukar säga. Ett dygn senare så sitter jag nu här och har precis installerat den, men det var sannerligen inte en supersmidig installation direkt.

Installation

Glad i hågen packade jag upp min Dream Router och petade i ett mikro-SD-kort (vilket visar sig vara potentiellt dumt och helt onödigt om man inte har ‘rätt’ mikro-SD-kort när det gäller typ och storlek och dessutom har säkerhetskameror från Unifi. Dumt, undrar du? Jag kommer till det…) och pluggade där efter in nät och internet och varskodde barnen om att de kunde ägna sig åt att läsa böcker en stund då pappa skulle uppgradera routern.

Routern startade och det tog en stund. En ganska lång stund. Att starta upp en Dream Router tar så lång tid så det nästan blir lite löjligt, men till slut så var den igång och efter ytterligare en stunds väntan så hade vi också trådbunden anslutning till Internet igen. Men inget wifi, givetvis, då jag inte konfigurerat detta ännu.

Här började problemen. Jag laddade ned Unifi-appen från App Store och enligt alla konstens regler fick den tillgång till både wifi och bluetooth i min iPhone 14. Men varken app eller telefon kunde ansluta till Dream Routern. Jag testade att starta om routern men resultatet blev det samma.

Här gjorde jag två saker. Kanske hör de ihop, kanske inte: jag tog ut SD-kortet (vilket jag misstänkte ställde till uppstarten av routern) och gjorde en fabriksåterställning och efter ~15-20 minuters väntan så kunde jag faktiskt ansluta till den med appen i min iPhone och jag kunde börja konfigurera routern.

Yay? Icke så - nu kunde den inte upprätta någon anslutning mot min Internetleverantör.

Jag noterade att Dream Routern som standard är inställd på att ha en statisk IPv4-adress på WAN-porten vilket jag kunde ställa om till DHCPv4 istället. Men det fungerade ändå inte. Att Dream Routern betedde sig på detta sätt berodde på att den inte kunde få en IP-adress från min internetleverantör. Som standard ska Dream Routern testa att få en adress via DHCP först. Detta ordnade sig efter att jag loggat in hos min Internetleverantör och där kunde “släppa leasen” på min IP-adress och då började det fungera efter någon minut.

Uppsättningen utöver detta var rätt enkel och jag har sedan dess slagit på både en och annan funktion i min Dream Router. Mer om det senare.

Prestanda

Under installationen så körde Unifi-appen ett hastighetstest. Då jag sitter med gigabit-internet så är det givetvis trevligt att kunna dra nytta av så mycket som möjligt av denna anslutning, även om jag och min barn i praktiken oftast endast använder en bråkdel av den prestanda som Internetanslutningen erbjuder.

Unifi-applikationen var som synes väldigt entusiastisk när det gällde hur snabb min Internetanslutning är, och jag vet inte hur Unifi mäter denna prestanda men när routern väl är installerad och klar och jag körde ett verkligt test mot Speedtest.net så visar sig verkligheten vara en aning annorlunda:

Visst - 500 till 600 Mbps skäms väl inte för sig, men helt klart är att Dream Router inte är någon dröm när det gäller genomströmning på WAN-gränssnittet åtminstone. Det ska noteras att jag gjorde testet med multipla strömmar vid upp och nedladdning. Jag testade även att köra endast en dataström åt varje håll och resultatet blev faktiskt sämre, 290Mbps vid nedladdning och 392Mbps vid uppladdning.

Funktioner

Att döpa en router till ‘Dream Router’ kan man ju tycka är att kanske gapa över lite väl mycket, men ska sanningen fram så är denna produkt så fullsmetad med funktioner så man undrar om Ubiquity kanske inte tog i lite väl mycket när de byggde den. Jag förstår varför det sitter en fläkt i produkten, och då blir den ändå aningens varm, vilket säger en hel del om hur mycket man kan pressa den.

Förutom att Dream Router ersätter min gamla Unifi-kontroller, min accesspunkt och min PoE-injector så tillför den också tonvis med saker. Har man säkerhetskameror av modell Unifi kan man spela in video från dessa på mikro-SD-kortet i Dream Router, men det får inte vara vilket mikro-SD-kort som helst.

128 gigabyte stort ska det vara. Minst. Dream Router har testats med mikro-SD-kort på upp till en terabyte enligt Unifi-supporten men inte nog med det, det ska helst vara rejäla grejer också - åtminstone om man ska tolka den pusnotifiering jag fick till telefon och klocka när jag petade i ett ynkligt 64GB mikro-SD-kort.

Kanske är det felmeddelandet inte tänkt att komma från en Dream Router och dessutom förvirrar det mer än det informerar…

Säkerhet är roligt. Och viktigt. En stor anledning till att jag köpte en Dream Router var, som jag tidigare nämnt, att på ett enkelt och bra sätt sätta upp ett separat wifi-nätverk för mina kinesiska prylar som ofta och gärna pratar sina kompisar i hemlandet om både det ena och det andra.

Det var väldigt enkelt att åstadkomma faktiskt, och efter att ha flyttat över mina prylar till det nya wifi-nätet så kan jag sova aningens bättre om natten. Den skarpögde noterar att en produkt saknas i den listan: min Mi Smart LED Desk Lamp Pro. Men i det fallet får den sitta kvar på mitt interna wifi-nätverk då den kommunicerar via Homekit och det får anses vara säkert nog även för mig.

Går min internetanslutning ned så får jag en liten pushnotifiering om att den är uppe igen. Inte nödvändigt men trevligt.

Att Geoblocka olika länder är på ett sätt trevligt och ett annat sätt aningen meningslöst. Trevligt för att man tänker att man ska slippa trafik från exempelvis Ryssland, men aningen meningslöst för de utländska aktörer som verkligen vill attackera en använder botnät i olika länder utanför sitt eget, eller använder sig av VPN-anslutningar till länder inne i Europa där de sedan kan härja hyfsat fritt.

Jag valde att börja med att blockera topp-tre-länderna på Säpos innelista: Ryssland, Kina och Iran. Belarus (före-detta Vitryssland) åkte med av bara farten, kan man väl säga. Det ska sägas att blockera olika länder baserade på utgångspunkten att de faktiskt använder de IP-nät som ICANN har tilldelat dem kan ha betydande effekt, men det tar inte bort alla angreppsförsök.

Det finns en inbyggd VPN-funktion också, vid namn Teleport. Den går via Ubiquitys servrar och det kan man ju tycka lite vad man vill om men den är smidig och fungerar, åtminstone om man använder iOS eller Android. Mac OS på x86 stöds ännu inte av detta, vilket är rätt synd. Däremot kan man installera applikationen som krävs för att VPN ska fungera, WIFIman, på M*-baserade Mac-datorer.

Dream Router har även en WireGuard-server inbyggd som jag inte hunnit mecka så mycket med ännu men det ska bli intressant att se hur den fungerar.

Summering

Dream Router erbjuder mycket för pengarna. Det enda jag egentligen kan klaga på är den aningens yxiga installationsprocessen och prestanda på WAN-porten. Det senare visste jag om när jag köpte den, så ingen skugga på produkten där. Som kuriosa körde jag ytterligare ett hastighetstest med Dream Routers egna funktion för ändamålet efter att den varit igång något dygn och nu presenterades lite mer realistiska siffror (544Mps ned, 939Mbps upp). Jag betalade under 3000 kronor för denna Dream Router, och jag är nöjd.

Om jag skulle tvingas hitta något annat att klaga på så är det detta: varför är ‘skärmen’ i Dream Router så oerhört löjligt liten? De hade kunnat göra den aningen större och därmed också mer användbar. Snygg är den, men svår att läsa. I övrigt: köpläge.